Here I am again...!!!

Ja den här quinnan har inte många fel som saknas helt fysiskt känns det som, men vafan, jag klarar mig rätt okej ändå ju. Och jag tänker inte dra krämporna här... inte idag iallafall!!!! 


Istället tänkte jag uppdatera lite om vad som händer!
Jodå, vi har fått tillökning i familjen... 7 små kattungar! Haha! Jisses! 
Och hur skulle nu detta funka att ta hem dessa 7 + 2 vuxna katter till Våra 2 r o k hos Ingemar tillsammans med de 4 kater o en hund som redan bor där! 


Detta i kombination med att jag fick tips om en fin och billig lägenhet alldeles runt hörnet gjorde att jag började spåna på om det faktiskt kanske var dags att bli särbo igen! 
Vi har nog båda insett att vi mår allra bäst när vi är särbo! (Ja vi är kanske ovanliga, men det bjuder vi på!)


Så igår var jag och Jossan och kollade på lägenheten... en trea på 80m2...
Inte senaste snitt, men dock fräsch och välplanerad! 
Vi bestämde oss direkt och ska skriva kontrakt imorgon! 


Här kommer lite foton som det såg ut igår!!!

Här har vi då köket! Det röda kommer vi att måla över... och vi har lite planer på ny färg på köksluckorna också!

Och här ska bli mitt sovrum! Jag behöver inte så mycket plats! Dock är det ju INTE mina gardiner! 

Vardagsrummet med dörren ut till balkongen i västerläge! 

Här ska Jossan ha sitt rum, men det kommer fixas lite med färg och så!

Och här har vi badkaret i vårt fina badrum! 

Ja det kommer säkert att bli bra! 

Tack och lov har jag nu fått min sjukkassa 50% för fem månader! Tyvärr blev det mycket mindre belopp än jag hoppats på, men jag kan iallafall betala de krediter jag tagit under sommaren då jag inte haft pengar!

Nej nu ska jag sticka iväg o duscha... Ska bara visa några foton från igår o förrgår! Hihi!

Kram

! Jossan var med i Järavallen!

Sasha var oxå med i skogen!

Och Nellie som fick goa Björnbär av Ingemar!

Timmy, Rocky, Nellie och Robin kikar på teckenkommunikationsbilder med Annika!!!

Puss kram, 

Nu måste jag kuta!

Pia

Dass-MUFF på...

Ja nu fiffilurar jag inte alls om das muff som är belägen ganska exakt mitt emellan stortårna... nej herre jösses nej... den tänker jag inte prata om ett enda dugg... jag som är blyg, försynt och pryd som den sköraste lilla blekrosa nyponblomma! 
Nej den muffen håller sig liksom varm o go av sig själv... Jaja, okej ibland får den väl ha lite hjälp... men bara lite lagom friktionsvärme då... Ja okej... litegrann kan den väl få svettas, muffen... Eller... nej vafan, Du lurade mig  in i det där...


Det jag talar om här är en alldeles vanlig Dass-muff... inte nåt snuskigt alls, bara nåt lent o varmt mot  ballarna (Skrev först "små ballarna"... men mina är ju tämligen stora, och jag vill inte falla för frestelsen att fara med osanning här... ) 
För er eventuella norrlänningar som läser här... ja ni som bebor området ovanför Hallandsåsen, må jag genast berätta att jag inte har nån missbildning alls... Det är ju på det viset förstår Ni, att era ballar e mina skinkor.... Eller hur lät nu det!??

Det här är ballar... say no more!!!  (Dock icke mina!)


Jag förstår inte riktigt hur denna blogg hela tiden handlar om min Trisseboá, mitt dass... Men jag kan ju förvisso avslöja, att det är där många av mina knäppa, naiva, löjliga, infantila och jävligt smarta fiffiluringar poppar upp i min brillianta, fläckvis outforskade hjärna!








Jo... Muffen... alltså den på dasset... eller... Vafasen... Vad jag vill ha sagt är att jag vill ha en mjuk skön jädrans muff på mitt dass.. ska det vara så svårt at få fram... 
Jag skulle vilja ha en sån där raggarmuff med långt fluffigt hår på! Rött... nej kanske svart!!! Inte nåt fejk-skit... utan riktigt mjukt varmt hår...

Vad då garderoben!? Ja jag vill ha en mjuk varm muff med lent hår på... och... ??? Eh???


Ohygieniskt!? Nej vad då!? Man får inte stå upp och kissa på mitt dass, det är lag på det... för övrigt stänker det nog då! Man ska sitta på muffen...no more no less... 


Jag inser... det är jag som har problem... 


Jag undrar ju bara om det är säsong för att sätta på muffen nu!? 


På ringen! 
Dassaringen! 
Det har känts lite kallt för ändalykten att sitta på hårdplast de sista dagarna här! På åttiotalet  fanns det sånadär set man kunde köpa, fluffiga akrylhårssaker i alla möjliga läckra färger. allt för att matcha de stormönstrade girlandtapeterna på väggarna och den mjuka mattan på golvet!  En fluffsak att trä på övre locket på toan... en på ringen - (en MUFF (!). ).. och så var där en liten utskuren matta att ha precis nedanför toastolen!  

Raggarmuff!???

80-talsmuff

Jo i min lägenhet i Sandvången hade jag en marinblå supersoft matta... ingen liten oval sak under handfatet... nej en heltäckande som var utskuren (av pappa) kring dassastol och vaskrör!  How wery hygienic! Speciellt med mitt ljuvliga sinne för ordning o reda och städa på fredag! 
Men satan i gatan så snyggt... och så skööönt! 


Eller ska man kanske rätta sig i ledet och skaffa en frigolitring till das dass-ring!? Varmt o gott... och relativt lätt att förklara! 


Och kom ihåg... tjäle... dassmuff på....


Kram på er alla! 


Pialotta, Viktualia, Krusmynta, Rullgardina Stanleysdotter Lejonquist

"La gazza ladra" i HÄLJARP!!!

Jo minsann äro det så... 
Ikväll var jag o töserna mina ute hos mamma o pappa i Häljarp city! Vi satt i deras härliga uterum och myste, när mamma undrade om vi hört om deras upprepade inbrott i sommar... 
Nej det hade vi ju inte... 


Jo, mamma är ju mycket för att dekorera o piffa till sitt kära hus, och så även uterummet då! På flera ställen har hon satt ut diverse glas, stakar och prydnadssaker som man lägger värmeljus i... Lite hemtrevligt sådär! 
I sitt uterum har de en massa andra trevliga saker, såsom platt-TV osv... men en morgon finner mamma uterummet tömt på just VÄRMELJUS! 

Okej... Första tanken gick väl till... maken... han kanske hade flyttat dom till någon annanstans... 
I med nya ljus i alla femtielva glas o stakar... (Pappsen erkände dock inte något ljusflyttande över huvudtqaget). 
Syrrans son Felix hade varit där ute och sovit nämnda natt, men... varför skulle han ta alla ljusen... 


Någon vecka senare händer samma sak... ALLA ljus är puts väck... ingenting annat... Kan det vara nån förvirrad knarkare som samlar till nåt intelligent projekt??? Ungar som fryser i tält o koja???...
Det slumpade sig så att Felix var hos mormor o morfar även denna andra natt... Mormor frågade, -Felix -Har du kanske lånat värmeljusen när du har lekt något!? Han såg väldigt undrande ut och fattade inte alls varför han skulle ta några ljus! 


Fler ggr händer detta... värmeljusen försvinner spårlöst... Mamma flyttar undan dom och sätter dom så man inte ser ljusen utifrån... in på hyllorna under radion, som alltid spelar i uterummet, flyttas ljus,,,,


Så en morgon när de sitter och äter frukost (pensionärer går ju av någon anledning upp från sängvärmen innan fan fått på sig tofflorna...)  DÅ avslöjar sig Häljarps egen "TEA LIGHT THIEF"!!!  


Där kommer pappa skata ut genom den lilla springan som stått öppen till uterummet.... bärandes på ett styck ljus i näbb-nypan!!! 

Haha! Han har alltså gång på gång knatat ut och in på nätterna för att rensa uterummet på värmeljus... Att dessa stått alldeles nedanför en skrällande radio eller precis utanför sovrummet där pappa alltid drar sina rejäla småländska timmerstockar för öppet fönster om nätterna, spelade ingen roll! No mercy! 


Pappa har hittat ett o annat metallhölje från ljus i trädgården... men var skatan har sin gömma vete fåglarna!!!

Okej, trots att han blev tagen på bar gärning nekar han till alla eventuella anklagelser! 

Nån som är förvånad!

La gazza Ladra är Italienska och betyder den tjuvaktiga skatan. Är för övrigt en opera av  Gioacchino Rossini från 1817

Iallafall tyckte jag att det var en gullig story!

Puss kram o hej då!

PiaLotta

RAKETOST eller kanske falukorv!!

Nu är det gjort... jag har varit i helvetet och vänt...
Nog för att jag var nervös inför den där Magnetröntgen som jag väntat på i över två månader... Men jag ville ju ha den gjord så att jag kan få hjälp med att få rätt på ryggeländet!


Idag var alltså dagen...
Sent igårkväll tog jag så fram den där informationslappen som medföljde tidlappen till röntgen. Läste lite noggrannare vad där stor... främst då om drogningen. Jag som har klaustrofobi förvissade mig i brevet om att man minsann kan få lugnande innan. (Och det fick jag ju 1994, då jag senast var inne i det där röret... )


Vad jag inte riktigt kopplat innan var vikten av att man INTE har någon metall på sig...
OUPS!! Min gamla ring som suttit på vänstra långfingret sedan "pappslöjden" kunde ju bli ett problem... Jag provade med olja, isbitar, diskmedel och diverse brutalt våld för att få av min ring... Men... det är ju 40 kilo sedan jag satte dit den, och den har gjort sig en egen liten midja där på fingret... HUR I HELA FRIDEN SKULLE JAG FIXA DETTA  NU DÅ!???


FACEBOOK... Pian levererade ett panikartat rop på hjälp genom statusraden där... Många var tipsen angående avlägsnande av ring, och vissa erbjöd sig till och med villiga att låna ut yxa eller att själv assistera med lite fingerkapningsarbete... Mesen Pia nappade dock till slut på Niddes, i sammanhanget relativt skonsamma erbjudande, om utlåning av tång och äkta make!


Inatt har jag inte bara drömt mardrömmar om mig själv som Raketosten som klämdes ut ur en tight papphylsa vid frukostbordet på 70-talet... (Association till röntgenröret då alltså) utan jag har drömt om mig liggandes på britsen med blodet pulserande ur ett kapat finger, omgiven av elaka röntgensköterskor med scissorhands...


I morse blev det skrubbning medelst tvagning av en styck Pia... man vill ju inte ha gårdagens akryl-målarfärg över armar o ben när man ska stajla i landstingets "lilla vita"! Och så fick jag ju nogsamt ta ut alla mina piercingar som det stod att man skulle... I mitt fall gick det ju rätt snabbt eftersom jag endast har hål i öronen, vilket jag har min nålskräck att tacka för.

Nervositet har en förmåga att sätta sig "på" magen på mig... Men det hjälpte att komma bort till Nidde och Björn... (Agnethe heter hon ju egentligen... och på danska låter det som Agnidde... alltså Nidde! Hehe!) Hon är expert på att prata, och då måste man ju lyssna, och har inte tid att vara nervös!
Innan jag gått helt upp i limningen fick Nidde iallafall Björn att plocka fram sitt verktyg...
Jaja, tången då alltså!! Där var inte många millimeter att peta in den mellan finger och ring, och det är en ganska kraftig ring... Jag har aldrig tidigare träffat den här Björn, men jäklar vad han kämpade för min skull!
Ytterst lite blodvite uppstod, men till slut gav ringen med sig!!! YEAH!!!


När jag kom till röntgenavdelningen och anmälde min närvaro frågade den söta kvinnan i luckan hur det var med mig... om jag var nervös... Haha! Jo, det kan man säga... -Ge mig lugnande, sa jag...
Hon knallade in till röntgenassistenterna... eller vad de kallar sig... men kom ut och sa att jag inte kunde få något lugnande om jag var ensam där... Då började jag nästan gråta...
Hon sa att dom var jättesnälla och att jag fick prata med dom när jag kom in... och annars fick jag ju ha en ny tid... (Jag som väntat i över 2 månader ryckte upp mig så gott jag kunde... Jag har ju överlevt en gång... så kanske jag överlever en MR till)


När jag kallades in var det av en kille som inte alls verkade speciellt empatisk... Jag gjorde bara som han sa... -Klä av dig och ta på rocken... lägg värdesakerna i skåpet... Ujuj, inget dalt här inte...
Sen var det då dags att lägga sig på britsen... FIFAN! Knäna skakade som besatta, men jag fick en kudde av herr "Röntgen" att ha under knäna, så var det bra med det...


Okej, in i tunneln... FÖR FAN... den enda association jag fick var den till en falukorv... jag var köttet som skulle tryckas in i ett alldeles för litet, något elastiskt skinn... Paniken var nära... hjärtat dunkade så att bopparna slog i taket på den där lilla gummitunneln... SNÄLLA låt mig svimma, snälla snälla, tänkte jag... Andades in genom näsan och ut genom munnen... Det lugnade sig lite... Radio i lurarna... fläkt på... ögonen ihopknipna... Knackningarna o dönen pulserade igenom kropp o knopp

Jag vet inte hur länge jag låg där...
INGENTING kändes som förra gången... Förra gången vet jag att jag kom ut ur tunneln och tyckte att Okej, det var ju inte så farligt... Men nu trodde jag att jag skulle dö... typ lite mer än hela tiden... När de till slut körde ut mig fick jag en dejavukänsla av förlossning... Och sen kom tårarna... de bara SPRUTADE... Och inte ens en tröstnalle hade jag med mig... Det var ju faktiskt syndast om mig i hela världen... Aldrig dit ensam mer! Never!
(Nästa gång ska jag ha med mig alla snälla och empatiska människor jag känner... De ska stå i omklädningsbåset och göra vågen och bara krama mig och klappa om mig o tala om hur DUKTIG jag är!)

Hade jag träffat någon med en cigarett när jag stapplade ut från sjukhuset idag hade jag tagit återfall..
Tack alla rökare jag känner för att ni inte var där!


Nu är det iallafall gjort, och om en vecka ska jag försöka få en tid till min läkare så att jag får besked på resultaten... Just nu gör ryggen riktigt ont... det var liite väl lång tid att ligga på en brits i statiskt ryggläge!


Herre gud...när jag nu väl skriver ett inlägg så är det mest gnäll...


Men jag behöver ju lite medlidande... Ett "tycker om dig Pia", en "kram" eller nåt...


Nu piper jag igen... det var nog liiite mycket för Pian idag!


Tack hej, leverpastej!


Falukorven!