Lite mitt i natten-blogg...

I morse när jag cyklade genom mitt underbara Landskrona för att komma till min terapeut var vinden ljummen mot min hud... Jag som alltid tyckt att det varit så himla jobbigt att cykla, (för att jag alltid trampat på som en galning) har denna sommar lärt mig att cykla i ett behagligt tempo och just njuta av dofter, vinden och allt man passerar på vägen... 
Det är ju SKÖNT att cykla!


En liten grej när jag cyklat ner på torsdagarna strax innan 8 är att stanna till vid Roro för att handla några av deras fantastiskt goda ostbullar och så en flaska Dr Pepper-läsk... Ni vet den som smakar som BJÖRNKLISTER luktade!!! 

Idag var första gången efter hennes semester så det blev massor av bubbel... När jag kommer dit så känns det nästan som att dra ur en kork ur en champagneflaska... det bara bubblar över liksom... Jag lämnar liksom över alla tankar, allt gnäll, ångesten och oron där... Hon vänder och vrider lite på en del... funderar lite och frågar relevanta saker.. sen känns liksom inte alls så skrymmande i "livets ryggsäck" längre! Alla bekymmer försvinner ju inte, men det blir liksom lite mer ordning på möget!
(Nu när jag läste igenom inlägget blev jag full i skratt över att jag fastnat i "liksom-träsket" för en stund!" )


Sen cyklade jag, avsevärt mycket lättare själsligt... ner till hamninloppet och klättrade upp på en bumling där och satt och fikade, vickade på tårna, andades djupt och bara njöt... Insåg med viss skräck att min sista semesterdag är just IDAG! Kalla kårar!

Satt nog där i en och en halv timmer eller nåt! Sen cyklade jag en sväng o fotograferade lite...

Jag var ju så himla negativ till byggandet av de här och en bunke andra hus ända nere vid hamnen. 

och tycker väl fortfarande att det är synd att området expoateras... men... Efter att ha strosat runt där lite inser jag att OM jag hade haft min lön x några till så hade jag lätt kunnat tänka mig att bo på denna vackra plats!!! Kalla det gärna dubbelmoral... 


Därefter var jag hos Jonna och hennes mamma och pratade o drack kaffe... och sen stack jag o Katarina och lämnade in ett 5-veckors LOTTO! Så nu är vi ju MED iallafall! Nu finns iallafall chansen till storvins tåtminstone !

Tänk vad skenet kan bedra ibland alltså! Jag vet inte hur ofta jag fått höra att jag alltid ser så käck glad och positiv ut. Och ja, jag är nog fanimej en glad skit... Men sen är det all den där oron och ångesten som kan ÄTA mig fullkomligt inifrån... Den syns inte... Sålänge jag lyckas hålla mig ifrån att gråta så är det faktiskt ingen som ser den! 

Ikväll har den gjort att jag känner mig fullkomligt spyfärdig... 

Oron över allt... Inga pengar från FK sedan 1 april... hur ska jag ha råd att köra 12 mil om dan? Hur ska jag fixa nya jobbet!? Kommer jag att bli fortsatt sjukskriven till hälften... Kommer jag få något av alla jobb jag sökt!? ... Hur kommer det gå med allt efter den 4 september...

Nu ska jag försöka sova ett par timmar iallafall... känner att sömntåget är på väg att rulla in... Bäst att passa på!

Puss kram

Pian