När Pia blir stor...?

Ja man kan ju fråga sig... vad man vill bli när man blir stor!

Jag betalar många hundralappar varje månad för de 4 åren jag förkovrade mig på högskolan. En underbar tid med massor av intressanta lärdomar. Allt för att till slut kunna arbeta som kurator eller nåt ditåt.

Tankarna fanns på lärarutbildning för gymnasieelever också... men jag valde socialpedagog/socionomutbildningen då denna verkade såå mycket mer Pia-anpassad!

Barn i förskole o grundskoleåldrarna var jag liksom klar med tyckte jag... efter ett antal år på dagis och skola....

Att jag sen fick drömjobbet två månader efter min examen gjorde ju inte ett himla dugg ont någonstans.

Skolkurator på Gymnasieskolor! Trivdes som fisken i vattnet och älskade att köra till mitt arbete - varenda dag!

(Är man sedan sån som ska vara med överallt, alltid och ta ALLA utmaningar som flimrar förbi både på jobb och hemma... då bärjar till slut varnings-systemet i kroppen att plinga... Lyssnar man inte till varningsplinget och drar ner på takten... då tjuter det... sen vrååålar den där varningsfunktionen... Och om man då som jag inte lyssnar ett enda skit så slår farbror psyke till slut en fet jäkla betongvägg i ens väg... Och PANG... Man rusar in i skiten så det smäller om det...

Alla funktioner, som inte behövs för att individen ska överleva, bara precis släcks ner... Minne, känsel, känslor... You name it...

Där satt jag för 3 år sedan... Sociala Pia som alltid varit pigg på allting och som aldrig missade ett event av något slag...

Sov... grät... sov... försökte tänka... sov... försökte träffa folk... sov... fick panikångest... sov...

För att göra en lång historia kort... I´m back... Så sakteliga...

Tyvärr kan man inom kommunen inte räkna med att få tillbaka sitt gamla arbete... man har tillsatt ny personal på ens tjänst...

Därför blir man... med en veckas varsel... omplacerad till tre nya arbetsplatser... (är fortfarande under rehabilitering och är uppe i 50% arbete)...

Shit... nu låter jag bitter o gnällig...

I vilket fall som helst har jag haft denna tjänst som kurator på låg- och mellanstadiekurator nu i tre månader... och till hösten ska jag placeras på en annan skola... Ännu längre hemifrån...

Det jag ville ha sagt är... Jag pallar inte mer... Jag vill jobba med ungdomar eller vuxna...

Så nu söker jag alla tjänster jag hittar som verkar intressanta...

Samtidigt som jag bestämt mig för att fortsätta och att utveckla målandet. "Take it to the next level" så att säga...

Hinner inte skriva mer om målandet just nu... men återkommer sen!

C ya!

Pia